ettlivigront.blogg.se

Nu har de gått två veckor ungefär sen jag började GMU. Jag har äntligen fått komma hem och vila upp mig i några dagar, något som var väldigt efterlängtat!

De sista dagarna var jag ganska slut både fysiskt och psykiskt, det är mycket hårdare än vad jag trodde det skulle vara, men jag ska göra allt för att inte ge upp!

 

Jag åker tillbaka till Ledningsregementet i Enköping ikväll. Det känns mycket bättre nu när jag fått sova ut och vila upp mina muskler, även tagit hand om småskador här och där. Jag har haft väldigt tur då jag bara har haft några små skav och lite värmeutslag. Det finns de som har haft värmeutslag över nästan hela kroppen och skav över hela fötterna. Min stora rädsla har vart att inte benhinnorna ska hålla, men jag har fått stretchövningar och ett gummiband jag ska träna med varje dag, jag har även fått inläggssulor och än så länge är det inga problem!:) 

 

Vi har nu gått igenom första fasen, Koll på läget.

Meningen med den här första tiden är att vi ska bekanta oss med utrustningen och gruppen. Lära oss rutiner, lära oss att prata och gå på rätt sätt. Glömmer man att stänga en ficka eller stå lite snett blir det ett j***la liv. OSKARSSON!!!! Hör man ganska ofta, då har man antagligen glömt att stänga en ficka helt eller gjort något annat fel. Det är mycket skrikande och det känns som om allt vi gör är fel, men tror det är ett sätt att förbereda oss för framtiden. Man försöker att inte ta allt personligt, ändå känner man sig ibland som 10 år när något befäl står och skriker på än.

Vi har också skjutit en hel del. Vi skjuter med en AK5 C. Vapnet är tungt och mina armar är bra trötta efter en dag på skjutfältet. Men det är roligt! Måste bara få till mina skjutställningar lite bättre så att jag får en träffyta inom en 5-krona!:) Men de kommer väl, jag blir väl även starkare i armarna så att jag orkar hålla uppe vapnet längre!

 

Min plan var att jag skulle vara ganska osynlig och bara göra det dem säger, men tror inte jag har lyckats så bra! På vår första "examination" där vi skulle gå en bana med olika hinder och bevisa att vi kunde hålla mynningen på vapnet åt rätt håll, ramlar jag platt på magen! Jag börjar löpa banan allt vad jag har och blir ganska trött när jag är framme vid bildäck där man ska springa genom, självklart faller jag och ramlar på magen och börjar asgarva! Sluta skratta Oskarsson! är något jag har hört några gånger den här första tiden. Det visar sig sedan att jag är den enda som springer banan, det andra går lugnt och metodiskt och klarar allt galant! Jag blev iaf godkänd till slut, jag höll ju ändå pipan i ofarlig riktning när jag ramlade!;)

 

Jag har också gjort sönder befälens bildörr. Jag och några till hade varit hos läkaren och fick det lite lyxigt och fick åka bil. När vi är tillbaka på skjutövningen skriker befälen att vi ska ut ur bilen och ställa upp oss. Jag som är sist blir extra stressad och försöker få igen skjutdörren på minibussen snabbt och enkelt, men den siter fast. Jag drar till lite extra hårt och plötsligt ramlar dörren över mig!

Den dagen fick jag och några till åka bil tillbaka och diska alla matkärlen. Oskarsson! Du sitter längst ut och håller dörren! Jag har haft bra ångest över detta, men de andra rekryterna tycker det är väldigt roligt och kallar mig Hulken!

 

Det känns som att allt man gör går fel och att man inte alls är osynlig utan att befälen mer tycker at man är värdelös, men hoppas att jag inte är den enda som känner så och att det snart känns bättre!:)

 

V har också haft vårt första plutonens timme, som jag och Hedlund ska hålla i en gång i veckan. Där ska vi i plutonen ta upp från städning till problem mellan rekryter. Jag som alltid har tyck det är jobbigt att stå framför människor och prata stod ihop med Hedlund och höll i hela timmen utan problem! Lite nöjd är jag ändå med mig själv!:)

 

Denna veckan börjar andra fasen Patrull.

Nu ska ja packa och greja med det sista, sen är det dags att åka igen! Önska mej lycka till!;)

 

// En grönklädd klant