Första bilden: Jag fick en repa i mina byxor och bytte till ett par nya. Jag bad om längd 160cm vikt 55kg. I stället fick jag längd 160 vikt 105! Haha
Andra bilden: En ledig kväll, va kan va bättre än en pizza och en latte på stan?:)
Tredje bilden: Hedlund vill så gärna vara med på en bild på min blogg, han gör han sin finaste pose för att få vara med i bloggen, så självklart får du de hedlund!;) haha
Nu har jag även blivit examinerad i närkamp och skyddsmask!
Förra veckan hade vi närkampsträning 4 timmar per dag, 4 dagar i rad. Sedan examination på söndagen, ganska många slitna kroppar! Kroppen var helt slut och det kändes som om man inte hade någon kroppsdel som inte var öm. Många fina blåmärken fick man också!:)
Examinationen började med att vi med ett plastvapen, med samma storlek och vikt som ett vanligt, sprang fram till en kon och slängde oss ner på magen. Övningsledaren skrek upp och då sprang vi fram till nästa kon och gjorde samma sak. Vi gjorde så fyra gånger innan vi lämnade ifrån oss vapnet och gick till attack mot två personer med mittsar. Vi slog, sparkade och knäades för allt vi var värda i ca 1 minut innan övningsledaren skrek handskar!
Då drog vi på oss ett par boxningshandskar och mittshållarna slängde sina mittsar och gick i stället till attack med handskar. Vissa fick ordentliga slag mot huvud och kropp, men jag gissar på att de var lite extra snälla mot mig! Min hjälm åkte som vanligt ner över näsan så jag slog i blindo, råkade träffa en stackars kille rätt mellan benen! Men eftersom jag inte såg något fick jag reda på det efteråt, hans nya smeknamn på mig är nötknäckaren!
När övningsledaren skrek klar, tog vi tillbaka vapnet och sprang mot våra riktiga vapnen när vi blev attackerade av en person med en påk/pinne. Vi skulle försvara oss med vapnet och sedan få in några stötar med vapnet så att personen föll omkull. En kille hade riktigt otur och fick pipan mitt i ögonbrynet! Blev en del blod, igensvullet öga och en fin blåtira!
När vi hade fått ner personen, sprang vi fram till vårt riktiga vapen som låg på 30meters vallen (30m från tavlan). Vi tog på oss glasögon och försökte få ner pulsen så gott det gick. Därefter hade vi 10sek på att ta upp magasinet, ladda vapnet och skjuta 4 skott. Jag sköt på 10,76!!:(
Det räckte att träffa med två skott inom verkanzon, men det är inte lätt när man har maxpuls och man är helt slut!
När man förstod att man måste göra om hela övningen ville man bara lägga sej ner och aldrig resa på sig igen!
Men har man inget val så har man inte! Jag satt mig och försökte få ner lite vatten och försöka göra mig redo för att göra om allting en gång till. Som tur var, jag var inte den enda som fick göra om så jag hade en bra stund på mig för återhämtning.
Nästan alla klarade det på andra försöket och det var dags för min tur. Jag körde hela banan och när det är dags att mantla vapnet, fastnat manöverhandtaget på den "gamla" sista skottspärren! För er som inte har en aning om vad jag pratar om, så när man drar tillbaka ett "handtag" för att ladda, så fastnade den där bak i stället för att åka fram så att jag kunde börja skjuta! Den här spärren är kvar från förr och används nu bara för vissa ceremonier som jag förstod det. Jag hade aldrig varit med om det innan så jag hade ingen aning om vad jag skulle göra och självklart hinner jag inte skjuta i tid! NEEEEEEJ!
Tårarna var nära att komma av utmattning men istället började jag garva och bestämmer mig för att det är lika bra att förbereda mig för minst fem gånger till, eftersom jag var så slutkörd och jag hade en väldigt dålig träffyta.
Eftersom det knappt var någon som skulle göra i mellan hann jag knappt få ner pulsen innan det var dags igen. Tror ni inte samma sak hände igen?!?!
Bara att göra om! Skriker övningsledaren medan jag knappt orkade ta mig tillbaka till starten! Nu var jag den enda som inte hade klarat examinationen så det blev ingen vila i mellan. Jag bad om att få vänta och göra om examinationen näst sista veckan då man gör om allt man missat eller inte klarat! Men övningsledaren hade hela natten på sig sa han, så det gick inte för sig!
Då ställer sig hela bästa plutonen och peppar och hejar mig igenom hela banan ännu en gång och jag sätter alla skott i verkanzon innan tiden var slut!!!! Tack alla! Utan er hade jag nog aldrig klarat den där sista gången!:)
Täthetsprovet med skyddsmasken var också en nära döden upplevelse! Själva examinationen var inte så farlig då vi skulle in i ett rum med tårgas och göra lite övningar för att se om masken höll tätt. Det var inget problem för de flesta, det brände en del på halsen eftersom det var svårt att få det helt tätt där, men annars var det inga störa problem för någon. Det var marschen tillbaka som nästan fick våra liv att rulla förbi i revy!
V hade mer packning än vanligt, vi hade regnställ som nästan var helt tätslutande, stora gummihandskar och såklart vår mysiga skyddsmask!
Plutonen lät mig gå längst fram så att jag kunde hålla ner takten, det tackar jag också för!:)
Vi går en bra bit när vi äntligen ser grinden! Det kändes som om man var i en bastu och svetten rann så att hela handskarna var fyllda med vatten! Man fick koncentrera sig hårt på andningen för att inte dra av sig masken panik! När vi nästan är framme vid grinden skriker befälet Täten tar till höger! Besvikelsen när man förstår att vi inte alls ska in genom grinden utan vi ska gå åt andra hållet är svår att förklara! Befälet leder oss in på något som knappt är en stig och ner i ett grustag. Vägen är brant och svår och andningen blir tyngre och pulsen ökar. Vi går runt där nere lite fram och tillbaka när han ger order att följa vägen till höger. Där är en backe som nästan går rakt upp! Just då tyckte jag att det mer liknade ett stup än en väg! Att bara gå upp där med all packning hade varit en utmaning men att också ha regnställ och skyddsmask gjorde inte saken bättre. Som tur var hade jag "superman" bakom mig som puttade upp mig för hela backen! Efter det fokuserade man bara på att komma fram, när vi ännu en gång var vid grinden och befälet beordrar in oss på en annan väg igen, tror jag att det var många som ville ge upp!
Men vi klarade det allihopa!! GRYMMA ÄR VI!
När jag väl fick av mig masken undrade flera stycken om mi mask hade läckt in tårgas då de aldrig hade sett ett sådant rött ansiktte förut! haha
Annars flyter det mesta på som vanligt, upp klockan 5, städa, frukost och visitation. Haft lite lediga kvällar, helt underbart skönt att få lite ledig tid! Vi var inne i stan en dag och åt pizza, skönt att komma ifrån lite och få på sig lite civila kläder!:)
Bli inte förvånade om jag har rakat av mig allt hår nästa gång ni ser mig!;) Blir galen på att håret blir till dreads på två sekunder, när man inte heller har tid att borta håret så ofta, så är det inte kul när jag väl gör det!
När vi var ute i fält sist hör jag:
Första sergeanten: Oskarsson! säger han med allvarlig min.
Jag: Ja, första sergeant! samtidigt som jag kollar alla fickor och funderar på vad för fel jag nu kan ha gjort!
Första sergeanten: Finns det inget balsam i skogen?! säger han och börjar garva!
Då kan ni tänka er hur jag såg ut i huvudet!;)
Nu börjar det lukta riktigt gott här hemma! Christian är hemma och lagar mat!:)
Så nu måste jag avsluta! Ska se om jag kan få in lite bilder också!
// En slutkörd tjej i grönt!;)
